Livet – en händelse som blott inträffar en enaste gång
I dikten I rörelse av Karin Boye berättar hon om den längsta färden vi gör. Livet. Livet är det största mål vi vill uppfylla. Frågan, varför varför finns vi, vill vi få besvarat. Först när en människa har hittat sig själv, först då kan hon veta vad hon duger till. Och för att få den frågan besvarat måste man ha mål i livet. Man måste ständigt hålla livet i rörelse. Det spelar inte roll hur sjuka mål man har. Det viktigaste är vad man fått ut av just den färden och det kanske slutligen leder till vem man är. En man som är rik vill bara ha mer och mer pengar. Han tror att pengar fyller det tomrummet han känner, ty han går om miste så mycket i livet. Han går om miste sig själv! Han har inte lärt sig att pengar aldrig gjort honom lycklig och aldrig kommer göra.
”På ställen man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång” När man håller livet i rörelse, då kommer man också hela tiden upptäcka nya ting och det är just de nya ting man kommer hålla extra fast vid. En vardag som allt är sig lik. Det är vad man tror, men ingen dag är den andre lik och ingen dag kan man återuppleva. Den onda tanken gör att man underskattar dagar som ingår i färden till sina mål.
Minnen är det enda man har kvar av det förflutna därför ska man också skapa de finaste minnen. Minnen som man kan se tillbaka på med ett varmt hjärta och vetskapen att man utnyttjade dagen till fullo som är anledningen till vem man utvecklats till idag. ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr”
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.
